Celiac disease


Suspicion of coeliac disease or dermatitis herpetiformis. Control of effect of glutenfree diet.

Clinical background

Coeliac disease (gluten intolerance) is defi ned as a typical mucosal change of the small intestine, caused by gluten in the diet. In ”classical” coeliac disease the patient has diarrhea, weight loss and various defi ciencies due to inadequate nutrient uptake. Today milder forms of the disease are often diagnosed with less serious symptoms, e.g. abdominal pains, stomach gas, tiredness, anemia and osteoporosis. About 1% of the population is considered to suffer from the disease and it often occurs together with other autoimmune diseases, such as diabetes, autoimmune thyroid disease and psoriasis. About 2-5% of the patients may have IgA deficiency. If this is the case, tests for IgG anti-tTG and IgG anti-gliadin should be performed. In small children anti-gliadin may be the only antibody. The fi nal diagnosis is made through small intestine biopsy.

Coeliac disease has strong genetic links to HLA-DQ2 and HLA-DQ8. If both HLA markers are negative, the diagnosis can almost be excluded. Anti-tTG and anti-endomysium are considered to have almost 100% sensitivity and specificity in clinical coeliac disease. The level of the antibodies often correlates with mucosal change and therefore a lower sensitivity is observed early in the disease and when there are minor changes of the small intestine. This means that repeated testing has to be done when screening early in the disease. The antibodies normally disappear with gluten-free diet.


More information

Learn more about sampling.
> Read more

Download request forms

Autoimmune diagnostics

Can't find what you're looking for? We are here to help




Misstanke om celiaki eller dermatitis herpetiformis. Kontroll av effekt av glutenfri kost.


Celiaki (glutenintolerans) definieras som en typisk slemhinneförändring i tunntarmen orsakad av gluten i födan. Vid “klassisk” celiaki har patienten diarré, viktnedgång och olika brister p.g.a. bristfälligt näringsupptag. Idag diagnostiseras ofta mildare former av sjukdomen med lättare symptom; bukvärk, gasbesvär, trötthet, blodbrist, benskörhet mm. Det anses att ungefär 1% av befolkningen lider av celiaki och sjukdomen förekommer ofta tillsammans med andra autoimmuna sjukdomar som diabetes, autoimmun tyroideasjukdom, psoriasis etc. Ungefär 2-5% av patienterna kan ha IgA brist och då bör test för IgG anti-tTG och IgG anti-gliadin utföras. Hos små barn kan anti-gliadin vara enda antikroppen. Diagnosen ställs slutligen med tunntarmsbiopsi.

Celiaki har stark genetisk koppling till HLA-DQ2 och HLA-DQ8. Om båda HLA markörerna är negativa kan man i stort sett utesluta diagnosen.

Anti-tTG och anti-endomysium anses ha nästan 100% sensitivitet och specificitet vid klinisk celiaki. Nivån av antikropparna korrelerar ofta med slemhinneförändring och därför ser man vid små tunntarmsförändringar och tidigt i sjukdomsförloppet en lägre sensitivitet. Det medför att mer än en test kan behövas vid screening tidigt i sjukdomsförloppet. Antikropparna försvinner normalt med glutenfri diet.


Mer information

Mer information om provtagning.
> Läs mer

Ladda ner remiss

Autoimmun diagnostik

Hittar du inte vad du söker? Vi kan hjälpa till