PANEL 566
CNS Tissue Damage Biomarker
Indication
Suspicion of CNS tissue damage
Sample material
CSF
- Minim. volume: 1,5 mL (0,5 mL x 3 tubes)
Serum
- Minim. volume: 1,0 mL (0,5 mL x 2 tubes)
Transport
Within Sweden
- frozen
International
- frozen
Clinical background
Glial Fibrillary Acidic Protein (GFAP) is a protein primarily found in astrocytes in the central nervous system (CNS) and is essential for cellular stability and function. GFAP expression increases during astrocyte activation and is released into cerebrospinal fluid (CSF) following tissue damage. GFAP can cross the blood-brain barrier (BBB) into the bloodstream, and the levels in blood can be used to monitor CNS injury.
Blood GFAP serves as a nonspecific marker reflecting the extent and severity of CNS damage. Serum GFAP levels have been shown to be valuable in cases of traumatic brain injury (TBI), stroke, and certain neurodegenerative and neuroinflammatory conditions.
Neurofilament Light Protein (NfL) is a subunit of neurofilaments, which are part of the neuronal cytoskeleton in both the central and peripheral nervous systems (CNS and PNS). After axonal damage of the CNS, NfL leaks into the CSF, and elevated levels can be detected in serum/plasma. In CNS injuries, blood NfL levels are significantly lower than in CSF, but the correlation is high.
Serum/plasma NfL levels can reflect the degree of neuronal degeneration in both CNS and PNS injuries. Elevated NfL levels are a nonspecific marker of neuronal degradation and do not indicate the underlying cause. Since NfL levels in serum/plasma vary significantly among individuals in the general population, reference ranges are broad.
When the cause of CNS injury is unclear, NfL should ideally be analyzed alongside other brain injury markers in CSF, including GFAP (astrocyte injury marker), S-100 (acute brain injury marker), Beta-amyloid (dementia marker), and Tau (cortical injury marker).
Tau is predominantly found in cortical, unmyelinated axons, where it binds to microtubules with a stabilizing effect. Tau can be phosphorylated to varying degrees (phospho-Tau). Total Tau reflects axonal degradation and is used as a biomarker for Alzheimer’s disease, although elevated levels can also be seen in other degenerative CNS diseases and stroke. The highest levels are observed in Creutzfeldt-Jakob disease, which is characterized by rapidly progressing cortical degeneration.
Last updated: 2025-03-18
Can't find what you're looking for? We are here to help
PAKET 566
CNS parenkymskademarkörer
Indikation
Misstanke om paremkymskador
Provmaterial
Likvor
- Minim. volym: 1,5 mL (0,5 mL x 3 rör)
Serum
- Minim. volym: 1,0 mL (0,5 mL x 2 rör)
Transport
Inom Sverige
- fryst
Internationellt
- fryst
Klinisk bakgrund
Glialfibrillärt surt protein (GFAP) är ett protein som framför allt finns i astrocyter i centrala nervsystemet (CNS) och är viktigt för cellernas stabilitet och funktion. Uttrycket av GFAP ökar vid astrocytaktivering och frisätts i cerebrospinalvätska (CSF) vid vävnadsskada. GFAP kan passera över BBB till blodet och nivån i blod kan användas för att monitorera skada i CNS. GFAP i blod användas som en ospecifik markör för att spegla utbredning och grad av skador i CNS. Nivån av GFAP i serum har visat sig vara av värde vid såväl traumatisk hjärnskada (TBI) som stroke, vissa neurodegenerativa och neuroinflammatoriska tillstånd.
Neurofilament light protein (NfL) utgör en subenhet i neurofilament som är ett neuronalt cytoskelett i både centrala och perifera nervsystemet (CNS och PNS). Vid axonala skador i CNS läcker NfL ut i likvor, förhöjda nivåer kan detekteras i serum/plasma. Vid skador i CNS är nivån i blod betydligt lägre än i likvor, men korrelationen är hög. NfL i serum/plasma kan spegla graden av neuronsönderfall vid skador i såväl CNS som PNS. Förhöjda nivåer av NfL är en ospecifik markör för neuronalt sönderfall och säger inte något om bakomliggande orsak. Eftersom nivån av NfL i serum/plasma varierar mycket mellan olika individer i normalpopulationen är referensintervallen breda. Vid oklar orsak till skada i CNS undersöks lämpligen NfL tillsammans med andra hjärnskademarkörer i likvor; GFAp (astrocytskademarkör), S-100 (akut hjärnskada), Beta-amyloid (demensmarkör), och Tau (kortikal skademarkör).
Tau förekommer mest i kortikala, omyeliniserade axon där de binder till mikrotubuli med stabiliserande effekt. Tau kan vara fosforylerat i olika grad (fosfo-Tau). Total Tau speglar axonalt sönderfall och används som biomarkör vid Alzheimers sjukdom men en ökad nivå kan även ses vid andra degenerativa sjukdomar i centrala nervsystemet och stroke. De högsta nivåerna ses vid Creutzfeldt-Jakobs sjukdom med snabbt förlöpande kortikal degeneration.
Senast uppdaterat: 2025-03-18