Suspicion of type 1 diabetes (T1D) Antibodies against GAD may also be associated with neurological diseases like Stiff Person Syndrome, Limbic Encephalitis, epilepsy, and cerebellar ataxia.
According to guidelines Updated Diagnostic Criteria for Paraneoplastic Neurologic Syndromes, anti-neuronal antibodies should be detected by at least two independent methods to be reliable. At Wieslab IIF and immunoblot are used.
There are two isoforms of GAD (65 kDa and 67 kDa). GAD-65 is primarily expressed in the pancreas while both GAD-65 and GAD-67 are expressed in the CNS. In type 1 diabetes (T1D) occurs antibodies against GAD-65, while both specificities of antibodies can be demonstrated in neurological conditions. Patients with neurological symptoms often have much higher titer of anti-GAD antibodies compared to patients with T1D.
IgG-antibodies against GAD occur in serum in type 1 diabetes (T1D) and are detected in approximately 70-80% of the cases. The antibodies can often be detected prior to diagnosis. Simultaneous presence of antibodies against islet cells, ß-cell antigen 2 (IA-2), insulin (IAA), and zinc transporter 8, strongly indicate manifestation or future development of T1D.
A slight increase of anti-GAD antibodies can be present during other autoimmune endocrine diseases, especially autoimmune thyroiditis.
Anti-GAD antibodies occur in 60% of patients with Stiff Person Syndrome and can then be detected in both serum and CSF. Anti-GAD antibodies may also be associated with limbic encephalitis, epilepsy, and cerebellar ataxia. Association with cancer is unusual but has been reported in conjunction with breast-, small-cell lung cancer, and endocrine tumors.
Antibodies against GAD-65 are graded as Lower-risk antibodies with a frequency of <15% of underlying cancer and a positive result yields 0 points PNS score, according to Updated Diagnostic Criteria for Paraneoplastic Neurologic Syndromes.
Last updated: 2024-10-22
Misstanke om diabetes typ 1 (T1D). Antikroppar mot GAD kan också vara associerade med stiff person syndrome, limbisk encefalit, epilepsi och cerebellär ataxi.
Enligt Updated Diagnostic Criteria for Paraneoplastic Neurologic Syndromes ska anti-neuronala antikroppar detekteras med minst två oberoende metoder för att anses vara tillförlitliga. På Wieslab används IIF och immunoblot.
Det finns två isoformer av GAD (65 kDa och 67 kDa). I bukspottskörteln uttrycks främst GAD-65 och i CNS uttrycks både GAD-65 och GAD-67. Vid typ 1 diabetes (T1D) förekommer antikroppar mot GAD-65 medan båda specificiteterna kan påvisas vid neurologiska tillstånd. Vid neurologiska symptom är nivå av anti-GAD antikroppar vanligtvis betydligt högre jämfört med T1D.
IgG-antikroppar mot GAD förekommer i serum vid T1D och påvisas hos ungefär 70–80% av fallen. Antikropparna kan ofta ses före diagnos. Samtidig förekomst av antikroppar mot ö-celler, Ö-cells antigen 2 (IA-2), insulin (IAA) och zinktransportör 8 talar starkt för manifest eller framtida utveckling av T1D.
Lätt förhöjd nivå kan förekomma vid andra autoimmuna endokrina sjukdomar, speciellt autoimmun tyreoidit.
IgG-antikroppar mot GAD förekommer hos ca 60% av patienterna med Stiff Person Syndrom och kan då påvisas i både serum och likvor. Anti-GAD antikroppar kan också vara associerade med limbisk encefalit, epilepsi och cerebellär ataxi. Association till cancer är ovanligt men har rapporterats vid bröst-, småcellig lungcancer, och endokrina tumörer.
Antikropparna riktade mot GAD-65 bedöms vara Lower-risk antibodies med en förekomst på <15 % för en underliggande cancer och positivitet ger 0 poäng i PNS score enligt Updated Diagnostic Criteria for Paraneoplastic Neurologic Syndromes.
Senast uppdaterat: 2024-10-22