Stiff-person syndrome (SPS) is a rare neurologic disorder with autoimmune features. It is characterized by progressive, severe muscle rigidity or stiffness most prominently affecting the spine and lower extremities.
Stiff person syndrome, formerly stiff man syndrome, was first described in 1956 by two American doctors, Frederick P Moersch and Henry W. Woltman. It is a neurological condition that is characterized by progressive (progressive), muscle stiffness, painful muscle spasms and sometimes involuntary muscle twitching. A link between stiff person syndrome, type 1 diabetes mellitus (T1D) and epilepsy was described by Michele Solimena, professor of medicine at the University of Dresden, 1988.
International studies reports a prevelance of approximately one person per million population. The syndrome is probably underdiagnosed.
Stiff person syndrome is an idiopathic condition, ie, a disease whose root causes are unknown. An imbalance between stimulation and inhibition of GABA neurons is believed to cause the symptoms which leads to uncontrolled stimulation and thus muscle contraction (spasm). GABA is found not only in the nervous system but also in, for example, pancreatic insulin-producing islet cells and the adrenal glands. GABA is chemically (synthesized) from amino acid glutamate via a chain of enzymes, where one of these, GAD (Glutamic Acid Decarboxylase) is influenced in Stiff person syndrome.
Lack of GABA in inhibitory neurons may have different causes in which autoimmunity is considered to be a contributing factor. Autoantibodies to GAD and other substances that affect the transmission of signals between nerve cells have been shown to be associated with Stiff person syndrome. The presence of autoantibodies may sometimes be part of a paraneoplastic syndrome. This means that the symptoms and autoantibodies (e.g. directed against GAD or amphiphysin) occur adjacent to a malignant tumor. There mey be more yet undiscovered autoantibodies that affect GABA levels, thus signaling between nerve cells.
The presence of anti-GAD antibodies are not specific for Stiff person syndrome. It is also typical for people with type 1 diabetes mellitus, but only a few of these develop stiff person syndrome.
The syndrome can be divided into different types according to which muscle groups affected and severity:
The diagnosis is made on the basis of typical symptoms. In most patients with the syndrome, specific antibodies directed against GAD can be detected in both blood and in the cerebrospinal fluid. Other antibodies can also be found where amphiphysin and glycine receptor antibodies are available for diagnostic use.
There may be a link to other autoimmune diseases, such as diabetes mellitus type 1, Hashimoto thyroiditis (thyroid inflammation), poor pigment spots in the skin (vitiligo) and certain types of anemia (pernicious anemia).
The diagnosis of the syndrome should be followed with investigation for a tumor. Especially breast cancer is linked to the syndrome, but also gastric cancer, small cell lung cancer and Hodgkin's lymphoma (lymph node cancer) have been associated with the symptom. Patients with Stiff person syndrome and breast cancer have usually not anti-GAD autoantibodies to the same extent as others with the syndrome, but instead autoantibodies to amphiphysin.
Last updated: 2024-07-11
Stiff person syndrome (stiff betyder stel), tidigare stiff man syndrome, beskrevs första gången 1956 av två amerikanska läkare, Frederick P Moersch och Henry W Woltman. Det är ett neurologiskt tillstånd som kännetecknas av fortskridande (progredierande) muskelstelhet, smärtsamma muskelkramper och ibland ofrivilliga muskelryckningar. Svenskt namn saknas på syndromet. En koppling mellan stiff person syndrome, diabetes mellitus typ 1 (sockersjuka) och epilepsi beskrevs av Michele Solimena, professor i medicin vid universitetet i Dresden, 1988.
Uppskattningsvis insjuknar en person varje år med stiff person syndrome i Sverige, vilket skulle motsvara ett tiotal personer i Sverige. I internationella studier finns rapporter om att det förekommer hos ungefär en person per miljon invånare. Syndromet är troligen underdiagnostiserat.
Stiff person syndrome är ett idiopatiskt tillstånd, det vill säga en sjukdom vars grundorsaker är okända. En obalans mellan stimulerande och hämmande motoriska bansystem i centrala nervsystemet anses orsaka symtomen.
En obalans mellan stimulering och hämning av GABA-nervceller påverkar motoriken, vilket leder till en okontrollerad stimulering och därmed muskelsammandragning (kramp). GABA finns inte bara i nervsystemet utan också i till exempel bukspottkörtelns insulinproducerande cellöar och i binjurarna. GABA bildas kemiskt (syntetiseras) från aminosyran glutamat via en kedja av enzymer där ett av dessa, GAD-65 (glutaminsyredekarboxylas), påverkas vid stiff person syndrome.
Bristen på GABA i de hämmande nervcellerna kan tänkas ha olika orsaker där autoimmunitet anses vara en bidragande orsak. Autoantikroppar mot GAD och andra substanser som påverkar signalöverföringen mellan olika nervceller. Förekomsten av autoantikroppar kan ibland vara en del i ett paraneoplastiskt fenomen. Detta innebär att sjukdomstecken och autoantikroppar (till exempel riktade mot GAD- eller amphiphysin) uppträder i anslutning till en elakartad tumör. Kanske finns det flera, ännu oupptäckta autoantikroppar som påverkar GABA-nivåerna och därmed signaleringen mellan nervcellerna.
Förekomst av anti-GAD-antikroppar är inte specifikt för stiff person syndrome. Det är också typiskt för personer med diabetes mellitus typ 1, men endast ett fåtal av dessa utvecklar stiff person syndrome.
Syndromet kan delas in i olika varianter efter vilka muskelgrupper som påverkas och efter svårighetsgrad:
Diagnosen ställs med ledning av typiska symtom. Hos de flesta med syndromet finns speciella antikroppar riktade mot GAD som kan påvisas både i blod och i ryggvätska. Det kan även förekomma andra antikroppar.
Vid en neurofysiologisk undersökning av musklernas funktion (EMG) ses en felaktig muskelaktivering med en samtidig aktivering av böj- och sträckmuskulatur. Denna felaktiga muskelaktivering kan avbrytas av sömn, narkosmedel och tillförsel av kramplösande mediciner (bensodiazepiner).
Det finns en koppling till andra autoimmuna sjukdomar, till exempel diabetes mellitus typ 1 (insulinkrävande diabetes), Hashimotos thyroidit (sköldkörtelinflammation), pigmentfattiga fläckar i huden (vitiligo) och viss typ av blodbrist (perniciös anemi).
Vid utredning av syndromet bör en tumörutredning göras. Speciellt bröstcancer är kopplat till syndromet, men också magsäckscancer, småcellig lungcancer och Hodgkins lymfom (lymfkörtelcancer) förekommer. Personer med stiff person syndrome och bröstcancer har dock oftast inte anti-GAD-autoantikroppar i samma utsträckning som övriga med syndromet, utan i stället autoantikroppar mot amphiphysin.
Senast uppdaterat: 2024-07-11